Är det bara jag som skämms lite när jag får frågan? Att vara arbetslös är inget jag är stolt över direkt och det känns alltid som man har någon sorts stämpel på sig. "Lat" "Oduglig" "Värdelös" Men det är jag inte. Just nu finns det inget jag hellre vill ha än ett jobb! Söker alla jobb jag kan hitta men får bara nej, nej och åter nej! Vad gör det med självförtroendet? Just det, det ligger på botten. Jag vet att jag kan mycket, jag får saker gjorda. Jag är driven, positiv, noggrann, plikttrogen.. Ja, listan kan göras lång. Trots det sitter jag här utan jobb. Hur kan det komma sig? Medans jag vet personer som hoppar från jobb til jobb och samtidigt missköter sig? Hur kan de ha det så lätt? 

 

 

1. De som tror det är nån jäkla semester att vara arbetslös. Att man tycker att det är kul. Det finns inget som är kul med det. När man hör saker som "Du behöver inte ha någon måndagsångest för du behöver inte gå upp imorgon!" Eller "Du är ju alltid ledig!"Jag hatar att höra det! Visst, man kanske inte har någon måndasångest,  men man har ångest varje dag istället! Hur ska pengarna räcka? Kommer jag ens få så jag klarar mej? Finns det någon som vill anställa mej? Att behöva gå hemma och känna ångesten växa... Det är en ständig kamp för att hålla huvudet över vattnet och kunna tro på sig själv. 

 

2. De som tror att man bara sitter hemma i soffan med fötterna på bordet och inte gör ett skit om dagarna. Fel! Eller ja, det finns säkert de som gör det med men de flesta vill faktiskt ha ett jobb och gör allt för att få det. Men det är inte alla som bara kan gå ut och få ett jobb bara sådär. Det är svårt. Så tro inte att vi arbetslösa är lata bara för att vi inte har jobb! 

 

Nu har jag varit arbetslös så länge att jag funderar på att testa på jobb som faktiskt för mig att må dåligt bara av att tänka på det. Är det meningen att man ska skaffa sig ett arbete som man inte alls trivs med, som man mår dåligt av? Jag vet att man absolut inte får vara kräsen. Det kan man inte. Vill man ha ett jobb i dagens samhälle så måste man ta det som finns. Det går inte att välja och vraka bland jobben precis. Ibland kanske man måste våga testa ett arbete som man inte alls tror passar en, för har man aldrig testat så vet man inte. Eller hur? Jag har några jobb som jag absolut inte kan tänka mig, som får mig att må dåligt men som det är just nu så kanske jag måste testa iaf. Det överlever jag nog. 

 

Eftersom A-kassan har såna dumma regler då jag arbetat som vikarie under min tid som arbetslös, så får jag nu inte hoppa in och jobba. Det gör att jag inte kan hoppa in och testa på ett yrke som vikarie vid behov. Jo, bara vid fulla veckor vilket inte alltid är så lätt att få till. Det är som att de vill att man ska misslyckas! Stoppa oss från att jobba om vi inte får jobba hela veckor... På så sätt är det alltså omöjligt att få in en fot. 

 

Jag har nu börjat söka jobb på ett litet mer kreativt sätt. Att sitta vid en dator och söka och tro att man ska få ett jobb funkar inte. Man måste ut till företagen! Visa sig! Sälja in sig på ett sånt bra sätt att företaget inte kan göra annat än att anställa dig! Förut testade jag på ett nytt sätt, som jag aldrig testat förut. Tänker berätta mer om det när jag ser resultatet från min stora chansning! Kanske misslyckas totalt men då har jag iaf testat. 

 

Så, döm inte den som är arbetslös för det är inget vi själva valt. Vi kämpar precis som ni, som redan har jobb. Det gäller att aldrig ge upp! När det känns som svårast, tänk då på vilken tillgång du är och att det bara är en tidsfråga innan ett företag för upp ögonen för dig. Och mig förhoppningsvis! Tillsammans skaffar vi jobbet, nu!

 

Är det någon som vill dela med sig av sin arbetslösa historia eller bara prata tankar, taktik -jobb.. mejla! [email protected]